rundsombollen

Igår va det en månad sen den glada Kim kom tillbaka, en månad sen du väckte mig till liv och en månad sen mina gråa andetag förvandlades till en vardag i färg. I en månad har min kropp vart fylld av fjärilar som flygit omkring och spridit glädje. Det känns skönt att skratta och vara glad, och att se livet ur ett nytt perspektiv gör att man orkar. Har inte vågat öppna mig helt än men det kommer. Du vill veta, jag vill berätta, orden räcker inte till men allt står ändå klart. Den senaste månaden har jag haft det helt underbart och så vill jag att det ska fortsätta. Många har bidragit till den glädjen men mest och framförallt DU som lyst upp och värmt i det kalla mörkret. Ditt leende har fastnat på min näthinna och ditt skratt i mina öron. Din närhet får hjärtat att rusa och min puls att stiga, förstår du att jag inte kan sluta le! Jag önskar du kunde se dig själv som jag ser dig, jag önskar alla kunde det för då skulle ni förstå. Du ger mig inspiration till att våga och vilja prova nya saker, till att vara mig och skapa en bättre självbild. Jag vill, jag kan, jag ger.. Allt och mer därtill...


Söt, du är obeskrivlig och en sjukt mysig tjej, det hoppas jag att du vet !


Nu är klockan mycket och det är dags att försöka sova. Känns tomt och lite tråkigt att sova ensam när man vet hur mysigt det är att sova bredvid dig. Du sover redan sött som alltid och vrider dig med all säkerhet runt runt runt som en torped i sängen :P